tokiohotelthefanfic

FanFic del 8

Nathalie och Amanda tappade nästan hakan när dom kollade in i den stora restaurangen.
”Det är inte sant! Det är precis som i ett slott!” Utbrast Amanda som bara stod och gapade.
”Jaa det är otroligt. Undrar hur Tokio Hotels hotell ser ut.” Sa Nathalie och började gå fram mot deras föräldrar.
”Hej mamma, det här stället är otroligt.” Sa Nathalie och satte sig bredvid sin mamma.
”Jaa, visst är det! Och era pappor är så snälla som bjuder oss på det här.”
” Jaa, tack pappa, det är verkligen snällt av er! Vi står i skuld till er!” Sa Nathalie och Amanda i kör.
”Och hur känns det tjejer? I över morgon är Tokio Hotel konsert.”Frågade Amandas mamma.
Båda tjejerna började prata i mun på varandra.
”Det kommer bli helt otroligt!” Skrek till slut båda tjejerna rätt ut. Flera gäster vände sig om och kollade på Nathalie och Amanda som rodnade.
”Buffén är där borta tjejer, gå och ta något som ni kan äta.” Sa Nathalies mamma.
Dom gick bort till Buffé bordet och tog lite frukt, dom var inte så hungriga, så lite melon,apelsin mm skulle nu duga.
Dom åt upp så snabbt dom kunde, dom ville så gärna inspektera hela hotellet.
När dom var helt klara så sprang dom ut från restaurangen.

(Amandas perspektiv)

När vi kom ut från restaurangen så kände jag att jag var tvungen att gå på toaletten.
”Nathalie jag måste gå på toa, väntar du här?”
”Klart jag gör, är du säker att jag inte ska följa med!?” Frågade Nathalie och kollade på mig.
”Ja stanna här du jag kommer alldeles strax.” Jag började springa mot hissen.
Det kändes som en evighet innan hissen till sist kom ner till botten våningen.
När hissen äntligen hade nått våran våning så sprang jag ut utan att kolla mig för först.
Jag kände hur jag sprang in i något eller någon. Jag höll precis på att falla bakåt, då en hand tog tag i min arm.
”Oj, se upp!” Det var på tyska och jag läste tyska i skolan så jag förstod vad killen sa.
Jag kollade upp och fick nästan en hjärtattack.
Där stod han, i all sin glans. Tom Kaulitz.
” Ehm ,ursäkta det var inte meningen jag bara… Jag såg mig inte för.” Sa jag på engelska, min röst darrade.
”Åh så du är inte tysk!?” Sa Tom och log ännu bredare mot mig.
”Nej jag kommer från Sverige.”
”Så pass! Men jag måste gå nu tyvärr, Bill och resten väntar på mig.”
”Ehm , aa… äh jag menar , okej!” Jag kände hur jag rodnade.
”Vi ses.” Sa Tom och klappade mig på huvudet.
Jag stod kvar helt stel. Jag hade helt glömt bort att jag var kissnödig.
När jag väl började känna av det igen så började jag sakta och skakandes gå mot vårat rum.
Jag hade träffat honom. Tom… Han hade sagt ” Vi ses” jag var så överlycklig.

Fortsättning följer

Kommentera för mera!!!:D??