tokiohotelthefanfic

FanFic del 7

(Amanda)

Jag och Tom klev in i vårat svala hotell rum. Tom sken upp och sprang fram till den ny bäddade sängen.
”Åh Baby jag älskar dig!” Ropade han och kastade sig ner på sängen så att han låg på mage med ansiktet djupt ned tryckt i den vita dunkudden.
” Jag älskar dig med.” Sa jag och la armarna i kors.
”Jag snackade med sängen!” Sa Tom i kudden. Jag bara gapade och lät händerna falla ner längs sidorna.
”Åh Baby! Jag skojade, jag älskar dig mest ju! Älskling?” Tom lät förskräckt.
” Nu du…” Jag tog sats och sprang mot honom.
Han stönade till när jag hoppade upp på honom.
Han la sig på rygg och jag la mig över honom, men sen rullade jag ner på sidan om honom.
Jag la huvudet på hans arm och min hand på hans mage.
Vi låg och skrattade ett tag, sen kollade jag upp på Toms ansikte. Alla hans drag var perfekta.
”Tom?”
”Mmh.”
”Kommer du ihåg när vi träffades för första gången?”
”Klart jag gör, det var den bästa dagen i hela mitt liv!” Sa han och kollade ner på mig. Sen tog han min hand som låg på min mage och flätade ihop våra fingrar.
” Snart är det exakt ett halvår sedan!” Sa jag och kollade på klockan.
” Jaa, om exakt sex minuter.” Sa Tom. Klockan var 23,54. Dagen efter så skulle jag, Tom, Nathalie och Bill fira halvårs dag, tillsammans. Jag och Nathalie hade också varit bästisar i ett år samma dag som vi träffade Tom och Bill.
”Kommer du ihåg hur vi träffades så , baby?” Frågade Tom och kollade upp i taket.
”Klart jag gör.”

Berlin sex månader tidigare.  ( Nu byts perspektivet, så det skrivs om dom, ingen berättar)

Nathalie och Amanda stod utanför hotellets entré och väntade på deras föräldrar, som tog en olidlig lång tid på sig att förklara för chauffören vart, och när vi ville bli upphämtade igen.
”Men herregud mamma! Vi beställer bara en ny taxi sedan!” Skrek Amanda åt sin mamma som stod och försökte förklara för chauffören på oförståelig tyska.
Tillslut fick chauffören nog och vevade upp rutan, och körde iväg.
Deras föräldrar stod bara kvar och kollade efter taxin med gapande munnar.
Nathalie och Amanda kollade på varandra och började gap skratta.
”Usch vilken oartig chaufför.” Sa Nathalies mamma och gick bort mot Nathalie och Amanda.
”Haha, mamma han stod ju kvar i en kvart och försökte förstå något som skulle föreställa tyska” Sa Nathalie och la armarna i kors.
Nathalies mamma ryckte på axlarna och gick in i hotellet, följd av alla andra föräldrar.
Amanda och Nathalie gick armkrok in i det stora lyxiga hotellet.
”Jag har nog ALDRIG levt såhär lyxigt!” Utbrast Amanda och kollade upp i taket.
Taket prydes av guld kristall kronor, fina målningar av änglar och en stor kupol.
Nathalie skakade på huvudet.” Inte jag heller.”
Dom gick fram till hissen, och ställde sig bland sina föräldrar.
” Nathalie och Amanda, här har ni eran rums nyckel, vi litar på att ni kan ta hand om den.
”Mamma… Vi är 17 år! Jag tror att vi kan hålla koll på en nyckel.” Sa Amanda och drog åt sig nyckeln.
”Man vet aldrig! Och… Inga killar på rummet, okej!” Sa Nathalies pappa.
”Jaja, okej.” Utbrast Amanda och Nathalie i kör.
När hissen stannade på våning fyra som var Nathalie och Amandas våning så klev dom ur och vinkade åt sina föräldrar, sen gick dom mot sitt rum.
”Okej , ehm, vi har rum 465 håll ögonen öppna.” Sa Amanda och kollade sig omkring efter rummet.
”Ååh, jag hittade det!” Utbrast Nathalie och sprang fram till dörren där det stod tydligt Room 465.
”Nice, då går vi in då!” Amanda drog nyckeln igenom kort låset, och klicket hördes.
Båda två drog efter andan när dom klev in.
Rummet var stort nog att rymma 100 personer minst. Vardagsrummet hade en stor svart läder soffa, framför en stor platt TV.
”Wow, det här är helt sinnesjukt!!” Utbrast Nathalie och gick fram till skostället och tog av sig skorna.
”Jaa, hur ska vi göra för att inte gå vilse i det här rummet!” Sa Amanda och drog med handen över lädersoffans ryggstöd. Båda skrattade och kollade sig runt om i rummet.
”Åh, Amanda! Kolla på det här!” Hörde Amanda ,Nathalie ropa från andra sidan rummet.
”Wow, två sov rum! Med dubbel sängar! Det här är helt sjukt ju!”
”Skoja inte, det är ju fantastiskt! Och vi ska bo här i en vecka!” Sa Nathalie och kollade på Amanda med ett brett leende.
Båda tjejerna började studsa upp och ned och klappa händerna.
När dom var klara med sina små glädje hopp.
Så kände Nathalie hur hennes ficka vibrerade. Hon tog upp mobilen och på displayen så stod det mamma.
”Hallå!”
”Hej älsklingen, nu är vi nere i restaurangen och tänkte äta någon slags lunch. Ska ni komma ner!”
”Jaa vi kommer alldeles strax. Puss. ” Sa Nathalie och la på mobilen. ” Mamma vill att vi ska komma ner och äta.”
” Då går vi.” Sa Amanda, och dom två tjejerna gick lyckligt ut ur rummet.

FORTSÄTTNING FÖLJER

kommentera för MERA!!:D??