tokiohotelthefanfic

FanFic del 11

När vi var klara och hade klätt på oss dom kläderna som kändes bäst så satte vi oss i soffan för att vänta. Amanda kunde inte sluta prata! Hon var nog väldigt nervös. Jag satt mest tyst... det är så jag hanterar en nervös situation.
Plötsligt knackade någon på dörren. Jag hoppade till och Amanda flög upp från soffan,och sprang fram mot dörren. Hon öppnade dörren. Där stod Tom.
”Åh vad bra ni är klar...” Mer hann han inte säga förens han slogs ner på golvet av något eller någon.
”Va fan, är det inte Tom!” Utbrast Georg som hade sprungit in i Tom.
”NEJ det är Heidi Klumm!!!!! SE dig för!” Sa Tom coh puttade bort Georg från sig, och hoppade sedan upp på fötter igen.
”Jaaaaa var var vi!? Ja just ja! Ni är alltså klara för att gå!?”
”Mmmh...” Svarade Amanda och kollade generat ner i golvet.Jag reste mig från soffan och gick fram till dom andra.
”Tjena tjejen då drar vi!” Sa Tom och log mot mig.
Vi följde efter Tom när vi hade hälsat på Georg också, som nu tog sällskap med oss tillbaka.
Tom och Georg pratade på om allt möjligt... på tyska. Jag och Amanda kollade frågande på varandra. Men vi förstod lite av vad dom sa tack vare våra MVGn i tyska.
Plötsligt vek Tom av från korridoren och gick fram till ett rum, med två storvuxna vakter.
”Jag ska kolla om dom andra två puckona är här inne i sällskapsrummet, eller om dom är inne på varsinna rum.” Tom små sprang fram till vakterna. Och började prata med dom på tyska. Jag hörde att han frågade vart Bill och Gustav var.
Vakterna svarade och öppnade dörren.
”Jajamensan! Här inne är dom minsann!” Sa Tom när han hade sprungit tillbaka till oss.
Vi följde med dom in i rummet, som var minst 3 gånger så stort som vårat hotell rum.
I soffan satt Bill och Gustav, dom log två breda lysande leenden mot oss.
Tom sprang fram till soffan och kastade sig över soffans ryggstöd.
”Kom och sätt er vi bits inte!” Sa han och skrattade.

Fortsättning följer.

Kommentera<33

FanFic del 10

När vi kom in i vårat rum så drog Amanda med mig bort till soffan.
”Jag har sprungit in i Tom! Fattar du!?” Nästan skrek Amanda.
”Haha jaa jag fattar!” Sa jag och kramade om henne. Jag var såklart lite avundsjuk, men ändå så sjukt glad för hennes skull.
Vi satt och pratade hur länge som helst om en massa olika saker, då plötsligt någon knackade på våran hotell dörr.
”Vem kan det vara!?” Sa Amanda och reste sig upp för att öppna.
”Det är säkert våra mammor som vill se rummet.” Sa jag och lutade mig bakåt i soffan. Soffans rygg stöd var mot dörren, så man satt med ryggen emot dom som kom in i rummet.
” Tjena igen , jag tror bestämt att du tappade den här när vi krockade för nån timme sen.” Hörde jag en mans röst säga.
”Ehm, åh, äh haha tack min plånbok.” Sa Amanda.
Jag vände mig förvånat. Jag drog efter andan då jag såg att Tom och Bill stod i dörröppningen.
Tom hade Amandas plånbok i handen som han räckte till henne.
Jag mötte Bills blick och jag kände hur rodnaden exploderade på mina kinder.
Jag ställde mig upp för att gå fram och hälsa. Jag var beredd varenda sekund på att mina ben när som helst skulle vika sig under mig.
Men dom höll mig uppe hela vägen fram.
”Tjena tjejen!” Sa Tom och sträckte fram ena handen. Jag skakade hand med honom och presenterade mig själv. Sen vände jag blicken mot honom... den vackraste människan på jorden.
Han log ett brett vitt leende, och sträckte fram sin hand.
”Bill.” Bill lät ganska blyg när han presenterade sitt namn, vilket förvånade mig.
”Nathalie, trevligt att träffas.” Sa jag och kollade in i hans bruna rådjurs ögon.
Tillslut kom jag på mig själv och kollade bort.
” Vi tänkte att ni kanske skulle vilja hänga med bort till VIP avdelningen senare.”  Frågade Tom och kollade på Bill. Som förvånat kollade på sin bror.
”Ehm , ja vi har inget annat för oss.” Sa Amanda och kollade på mig.
”Nej inget speciellt.” Jag kollade fortfarande ner i marken. Rädd och generad över att behöva möta Bills blick igen.
”Bra vi hämtar upp er här om en timme eller så.” Sa Tom och vinkade hejdå.
Jag kollade upp, och såklart fick jag ögonkontakt med Bill igen.
Han log och vinkade.
”Vi ses då.” Sa han och små sprang ikapp sin bror.
”Vi ses” Viskade jag och stirrade efter honom.
Jag återvände till verkligheten när Amanda börjad gap skratta.
”Haha, vad sööt du är!” Sa hon och kramade om mig.
”Vaddå??” Frågade jag förvånat och kollade på henne.
”Haha, det måste ha varit kärlek vid första ögonkastet!”
”Nej, hehe det ... det skulle jag inte tro...Ehm ,ska vi gå och ,haha...göra oss iordning??`” Frågade jag och började gå mot mitt rum.
”Jag är iallafall kär i Tom!” Hörde jag Amanda ropa efter mig.
”Haha, förstod nästan det.” Sa jag och skrattade högt.
Men Bills blcik var svår att glömma. Och rodnaden på hans kinder var så söt.Kunde knappt bärga mig till kvällen, då jag skulle få se honom igen.

Fortsättning följer!!

Kommentera:D!!!!

FanFic del 9

Amanda kom ut springande ur hissen med en sådann fart så man nästan kunde tro att hon hade blivit jagad.
”Nathalie, Nathalie!! Du kommer aldrig att tro mig, aldrig i ditt liiiiiv! ” Skrek hon och kastade sig runt min hals. Jag var tvungen att ta stöd av ett bord så att jag inte skulle falla bakåt.
”Vaddå Amanda!! Och glöm inte att andas.” Sa jag och höll händerna på hennes axlar.
”Jag sprang… Jag sprang in i Tom.”
” I Tom vem?!” Frågade jag och kollade förvånat på henne.
”Kaulitz din idiot !! Jag sprang in i Tom Kaulitz!”
”Neeeej ,neeeej  du skojar!! Ljug inte för mig Amanda för det där är inte roligt!”
”Jag ljuger inte  , jag sprang rätt in i honom!” Amanda höll händerna för ögonen , så att hon kunde torka bort alla glädje tårar som föll på hennes kinder.

” Men åh, jag sa ju att jag skulle ha följt med dig!” Skrattade jag och kramade om henne.
”Men fattar du inte Nathalie! Dom bor ju på våran våning, på vårat hotell!!”
Det Amanda nyss sa , fick mig att tystna och bara tänka i några sekunder.
”Amanda det här är helt sjukt, det här är inte sant!”
”Det är sant! Det är sant…Och Nathalie om Tom är här så måste ju Bill också vara det,eller hur?!” Amanda kollade på mig, hon höjde och sänkte ögonbrynen.
”Äh sluta, han skulle ändå inte vilja ha mig, jag är för ful för en sådan skönhet.” Sa jag och skrattade. Men innerst inne så var jag ledsen, för jag visste att jag hade rätt. Men Amanda tyckte annat.
”LÄGG AV DIN DUMMA UNGE!!! TÄNK POSETIVT FÖR EN GÅNGS SKULL!! DU ÄR SÅ SJUUUKT SÖÖT!!” Skrek Amanda, men sen kollade hon sig om i recpetionen , och folk stirrade på henne med stora uppspärrade ögon.
”Okej ,det där var pinsamt vi går upp på rummet pratar.” Sa Amanda och drog med mig till hissen.

Fortsättning följer som vanligt!!

Kommentera om du vill ha mer av FanFicen!!<3

//Nathalie

FanFic del 8

Nathalie och Amanda tappade nästan hakan när dom kollade in i den stora restaurangen.
”Det är inte sant! Det är precis som i ett slott!” Utbrast Amanda som bara stod och gapade.
”Jaa det är otroligt. Undrar hur Tokio Hotels hotell ser ut.” Sa Nathalie och började gå fram mot deras föräldrar.
”Hej mamma, det här stället är otroligt.” Sa Nathalie och satte sig bredvid sin mamma.
”Jaa, visst är det! Och era pappor är så snälla som bjuder oss på det här.”
” Jaa, tack pappa, det är verkligen snällt av er! Vi står i skuld till er!” Sa Nathalie och Amanda i kör.
”Och hur känns det tjejer? I över morgon är Tokio Hotel konsert.”Frågade Amandas mamma.
Båda tjejerna började prata i mun på varandra.
”Det kommer bli helt otroligt!” Skrek till slut båda tjejerna rätt ut. Flera gäster vände sig om och kollade på Nathalie och Amanda som rodnade.
”Buffén är där borta tjejer, gå och ta något som ni kan äta.” Sa Nathalies mamma.
Dom gick bort till Buffé bordet och tog lite frukt, dom var inte så hungriga, så lite melon,apelsin mm skulle nu duga.
Dom åt upp så snabbt dom kunde, dom ville så gärna inspektera hela hotellet.
När dom var helt klara så sprang dom ut från restaurangen.

(Amandas perspektiv)

När vi kom ut från restaurangen så kände jag att jag var tvungen att gå på toaletten.
”Nathalie jag måste gå på toa, väntar du här?”
”Klart jag gör, är du säker att jag inte ska följa med!?” Frågade Nathalie och kollade på mig.
”Ja stanna här du jag kommer alldeles strax.” Jag började springa mot hissen.
Det kändes som en evighet innan hissen till sist kom ner till botten våningen.
När hissen äntligen hade nått våran våning så sprang jag ut utan att kolla mig för först.
Jag kände hur jag sprang in i något eller någon. Jag höll precis på att falla bakåt, då en hand tog tag i min arm.
”Oj, se upp!” Det var på tyska och jag läste tyska i skolan så jag förstod vad killen sa.
Jag kollade upp och fick nästan en hjärtattack.
Där stod han, i all sin glans. Tom Kaulitz.
” Ehm ,ursäkta det var inte meningen jag bara… Jag såg mig inte för.” Sa jag på engelska, min röst darrade.
”Åh så du är inte tysk!?” Sa Tom och log ännu bredare mot mig.
”Nej jag kommer från Sverige.”
”Så pass! Men jag måste gå nu tyvärr, Bill och resten väntar på mig.”
”Ehm , aa… äh jag menar , okej!” Jag kände hur jag rodnade.
”Vi ses.” Sa Tom och klappade mig på huvudet.
Jag stod kvar helt stel. Jag hade helt glömt bort att jag var kissnödig.
När jag väl började känna av det igen så började jag sakta och skakandes gå mot vårat rum.
Jag hade träffat honom. Tom… Han hade sagt ” Vi ses” jag var så överlycklig.

Fortsättning följer

Kommentera för mera!!!:D??

FanFic del 7

(Amanda)

Jag och Tom klev in i vårat svala hotell rum. Tom sken upp och sprang fram till den ny bäddade sängen.
”Åh Baby jag älskar dig!” Ropade han och kastade sig ner på sängen så att han låg på mage med ansiktet djupt ned tryckt i den vita dunkudden.
” Jag älskar dig med.” Sa jag och la armarna i kors.
”Jag snackade med sängen!” Sa Tom i kudden. Jag bara gapade och lät händerna falla ner längs sidorna.
”Åh Baby! Jag skojade, jag älskar dig mest ju! Älskling?” Tom lät förskräckt.
” Nu du…” Jag tog sats och sprang mot honom.
Han stönade till när jag hoppade upp på honom.
Han la sig på rygg och jag la mig över honom, men sen rullade jag ner på sidan om honom.
Jag la huvudet på hans arm och min hand på hans mage.
Vi låg och skrattade ett tag, sen kollade jag upp på Toms ansikte. Alla hans drag var perfekta.
”Tom?”
”Mmh.”
”Kommer du ihåg när vi träffades för första gången?”
”Klart jag gör, det var den bästa dagen i hela mitt liv!” Sa han och kollade ner på mig. Sen tog han min hand som låg på min mage och flätade ihop våra fingrar.
” Snart är det exakt ett halvår sedan!” Sa jag och kollade på klockan.
” Jaa, om exakt sex minuter.” Sa Tom. Klockan var 23,54. Dagen efter så skulle jag, Tom, Nathalie och Bill fira halvårs dag, tillsammans. Jag och Nathalie hade också varit bästisar i ett år samma dag som vi träffade Tom och Bill.
”Kommer du ihåg hur vi träffades så , baby?” Frågade Tom och kollade upp i taket.
”Klart jag gör.”

Berlin sex månader tidigare.  ( Nu byts perspektivet, så det skrivs om dom, ingen berättar)

Nathalie och Amanda stod utanför hotellets entré och väntade på deras föräldrar, som tog en olidlig lång tid på sig att förklara för chauffören vart, och när vi ville bli upphämtade igen.
”Men herregud mamma! Vi beställer bara en ny taxi sedan!” Skrek Amanda åt sin mamma som stod och försökte förklara för chauffören på oförståelig tyska.
Tillslut fick chauffören nog och vevade upp rutan, och körde iväg.
Deras föräldrar stod bara kvar och kollade efter taxin med gapande munnar.
Nathalie och Amanda kollade på varandra och började gap skratta.
”Usch vilken oartig chaufför.” Sa Nathalies mamma och gick bort mot Nathalie och Amanda.
”Haha, mamma han stod ju kvar i en kvart och försökte förstå något som skulle föreställa tyska” Sa Nathalie och la armarna i kors.
Nathalies mamma ryckte på axlarna och gick in i hotellet, följd av alla andra föräldrar.
Amanda och Nathalie gick armkrok in i det stora lyxiga hotellet.
”Jag har nog ALDRIG levt såhär lyxigt!” Utbrast Amanda och kollade upp i taket.
Taket prydes av guld kristall kronor, fina målningar av änglar och en stor kupol.
Nathalie skakade på huvudet.” Inte jag heller.”
Dom gick fram till hissen, och ställde sig bland sina föräldrar.
” Nathalie och Amanda, här har ni eran rums nyckel, vi litar på att ni kan ta hand om den.
”Mamma… Vi är 17 år! Jag tror att vi kan hålla koll på en nyckel.” Sa Amanda och drog åt sig nyckeln.
”Man vet aldrig! Och… Inga killar på rummet, okej!” Sa Nathalies pappa.
”Jaja, okej.” Utbrast Amanda och Nathalie i kör.
När hissen stannade på våning fyra som var Nathalie och Amandas våning så klev dom ur och vinkade åt sina föräldrar, sen gick dom mot sitt rum.
”Okej , ehm, vi har rum 465 håll ögonen öppna.” Sa Amanda och kollade sig omkring efter rummet.
”Ååh, jag hittade det!” Utbrast Nathalie och sprang fram till dörren där det stod tydligt Room 465.
”Nice, då går vi in då!” Amanda drog nyckeln igenom kort låset, och klicket hördes.
Båda två drog efter andan när dom klev in.
Rummet var stort nog att rymma 100 personer minst. Vardagsrummet hade en stor svart läder soffa, framför en stor platt TV.
”Wow, det här är helt sinnesjukt!!” Utbrast Nathalie och gick fram till skostället och tog av sig skorna.
”Jaa, hur ska vi göra för att inte gå vilse i det här rummet!” Sa Amanda och drog med handen över lädersoffans ryggstöd. Båda skrattade och kollade sig runt om i rummet.
”Åh, Amanda! Kolla på det här!” Hörde Amanda ,Nathalie ropa från andra sidan rummet.
”Wow, två sov rum! Med dubbel sängar! Det här är helt sjukt ju!”
”Skoja inte, det är ju fantastiskt! Och vi ska bo här i en vecka!” Sa Nathalie och kollade på Amanda med ett brett leende.
Båda tjejerna började studsa upp och ned och klappa händerna.
När dom var klara med sina små glädje hopp.
Så kände Nathalie hur hennes ficka vibrerade. Hon tog upp mobilen och på displayen så stod det mamma.
”Hallå!”
”Hej älsklingen, nu är vi nere i restaurangen och tänkte äta någon slags lunch. Ska ni komma ner!”
”Jaa vi kommer alldeles strax. Puss. ” Sa Nathalie och la på mobilen. ” Mamma vill att vi ska komma ner och äta.”
” Då går vi.” Sa Amanda, och dom två tjejerna gick lyckligt ut ur rummet.

FORTSÄTTNING FÖLJER

kommentera för MERA!!:D??